Lappat och lagat: jeans

De senaste stunderna jag tillbringat vid symaskinen har varit för att lappa och laga gamla jeans. Ett av paren var mina, ett par som jag bott i under föräldraledigheten, men som började sjunga på sista refrängen...
Med min femåriga systerdotter som stilikon bestämde jag mig för att göra något för att förlänga jeansens livslängd lite. Systerdotterna har haft ett par jeanstights, köpta på Kappahl tror jag, med lappar i vävt bomullstyg på. Så jag bestämde mig för att testa att göra något liknande med mina jeans. Så här blev det:

Först lagade jag hålen i jeansen genom att sätta på jeanslappar på insidan av byxbenen och sicksacka fram och tillbaks över den. Sen på med bomullslapparna som jag först strök vlieseline på och sedan fixerade med vliesofix. Och så sydde jag fast dem med vanlig simpel raksöm.

Jeansen blev okej tycker jag, jag kan i alla fall ha dem hemmavid och till dagis när sonen ska lämnas/hämtas. Och förhoppningsvis håller de föräldraledigheten ut i alla fall.

Det andra paret jeans som skulle lagas var makens. Han sliter ut jeans på löpande band. Jag förstår faktiskt inte vad han gör med dem, men men, det är bara till att laga och se glad ut (eller svära lite när det ska sys långt ner på byxbenet, det är ju görjobbigt, någon som har tips för hur man gör detta på bästa sätt?). Här var det maken själv som bestämde att det skulle vara en stjärna på knät. En svart en fick det bli, i någon tunn variant av denim. I stort sett samma tillvägagångssätt där. Laga byxan med en jeanslapp på insidan, och sen på med applikationen. Denna gången struntade jag i vlieselinet men hade på vliesofix för att underlätta när jag skulle sy. Sen tät sicksack runt konturerna. Färdigt:

Nu behöver man inte vara så uppmärksam för att se att det är ju två(!) stjärnor på byxorna. Jo. Tre dagar hann han använda dem när han kom hem och meddelade att han hade gjort sönder dem igen... Så det fick bli en stjärna till.

Bra byxor

Jag tänkte skriva att nu är sommaren nästan förbi. Men så ångrade jag mig, om jag inte skriver det kanske det inte stämmer. Jag hoppas fortfarande på fina dagar i solen. Sonen har ett nysytt oanvänt (och obloggat) linne som ligger och väntar på soliga varma dagar, och det ska vi banne mig se till att få använda innan det som vi kallar hösten är här.

Men nu till det som jag egentligen skulle visa. Ett par helt vanliga byxor. Eller egentligen ska de nog vara tights, men eftersom Ottobre är Ottobre blev de inte så tighta. Men ändå väldigt bra. Jag hade egentligen inte alls tänkt blogga om dessa, vem vill se ett par enkla och dessutom vida tights liksom. Men så idag, efter premiäranvändandet ångrade jag mig. Mest för att jag vill ha dem dokumenterade eftersom jag tänker sy fler. De är inte för kalla och inte för varma, och gott om rörelsevidd. Och dessutom pinsamt enkla att sy.

Så här ser de ut:

Material: Gröna glada elefanter på interlock som jag fick i ett Fyndpaket från Znok.

Mönster: Ottobre 4/2004, modell 2.

Storlek: 68

Gillar: Den omedvetna mönsterpassningen mitt fram, med elefantens snabel.

Andra paret ut

Här är andra paret jeans, eller egentligen är det det första paret, för jag sydde dessa först. Men eftersom de andra hamna i bloggen först så får väl de här bli det andra paret då.

Samma mönster på båda jeansen, men här valde jag att ha dem relativt rena och vanliga. En besparing bak, två bakfickor, två framfickor och lite stickningar. Denimen kommer från en stuvlåda på Skroten, och är tidigare använd till att sy de här jeansen till sonen.

Så här ser de ut på:

DoRedo-jeans

För ett tag sedan blev det lite jeanskris här hemma. Så jag sydde två par jeansav denim jag hade liggandes hemma. Det här paret är sydda av makens avlagda jeans, ett par DoRedo-jeans helt enkelt. Jag valde att behålla yttersömmen på jeansen, sydde en besparing bak som fick fortsätta fram över framsidan också. Heter det fortfarande besparing då förresten? Sen gjorde jag motsvarande klipp nertill på byxorna eftersom det kändes som om det saknades något där. Bakfickorna från makens jeans fick bli sidofickor på de nya jeansen, valde dock att placera dem lite olika. I midjan grå mudd med resår i och vid fötterna resår som är 1 cm brett.
Så här ser de ut på:



Sonen vattnar vår fallfärdiga gärdesgård, kanske lite vatten kan få den att staga upp sig, vi lyckas ju aldrig komma till skott och få fixat det.

Kanske kan jag lyckas fånga de andra jeansen jag sydde på bild också, då kommer de i en annan post så småningom.

Tips: Erica med bloggen Ericas TygVerkstad har just postat en tutorial för hur man syr DoRedo-jeans. Jag har dock inte följt hennes beskrivning, den kom efter att jag sytt dessa jeansen.

Dregglisar

I går kväll strax före tio kom jag på att jag ville sy något. Det kändes inte så aktuellt att sätta igång med något större projekt eftersom jag i och med den sena tidpunkten skulle bryta mot regel nr 1 vid sömnad ("Sy inte när du är trött"). Tog då tag i det där med dregglisar. Dottern har en konstant flod ur munnen känns det som, och många av de dregglisar som var kvar sen sonen hade samma konstanta flod i munnen har liksom säckat ihop (om de alls var särskilt bra från början).

Jag gjorde helt enkelt som makrill och tog vit interlock till baksida. Inte så isolerande för väta kanske, men inte heller särskilt varmt så här mitt i sommaren. Sen lite blandade tyger till framsidor. Det blev sex stycken den här omgången. Blir säkert några till vad det lider.

Mönster: Ritat på egen hand, med inspiration lite varstansifrån.

Kuriosa 1: Bilden är tagen ute vid halv tio snåret (på kvällen alltså) - oj vad mycket lättare det är att vara bloggare på sommaren än på vintern.

Kuriosa 2: Det här plagget är faktiskt anledningen att jag upptäckte sybloggsvärlden över huvud taget. En kollega på jobbet sydde någon sån här när hennes son var bebis (för 3,5 år sedan), och hon hade då fått inspirationen från en syblogg och mailade mig adressen till den för att visa hur fina saker folk satt hemma och sydde. Om jag inte missminner mig så var det Gecko hon hade letat upp då.

Och en fråga - av det mer grundläggande slaget - hur fäster ni era overlocktrådar ni som syr på overlock? Jag har aldrig riktigt fattat hur man gör det. Nu har jag sytt fast varje trådände för hand, men det känns inte som att det är rätt. Så hur gör ni? Hur gör man?

Kalsonger i massor

Det här är nog det första plagg som jag verkligen massproducerat, om man nu kan kalla att sy åtta versioner av samma plagg att massproducera.

I påskas deklararerade sonen att nu skulle han inte ha blöja mer. Nu var det dags för kalsonger. Jättebra tyckte vi här hemma, och började använda de kalsonger vi tidigare köpt hem för detta tillfälle. Och sonen har varit jätteduktig. Visst händer det olyckor emellanåt, men det är ju sånt man får räkna med. För någon vecka sedan förklarade han dock att han ville bara ha stora kalsonger, alltså kalsonger i boxermodell. Vi hade några såna, men inte så många. Men så vet jag att flera sybloggare sytt kalsonger innan, och skrivit om hur roligt det är. Så vi gick och valde tyg jag och sonen, och sen började vi klippa och kombinera, och när det var dags att sy så var han med och tryckte på pedalen. Så tillsammans har vi nu åstadkommit åtta par stora kalsonger. Och jag är redo att falla in i kören som hyllar det här med att sy underkläder. Det är ju görkul! Massor av småbitar man kan göra åt med, och det går att kombinera hej vilt.

På bilden nedan saknas ett par av de jag sytt, antar att de ligger i tvätten eller nåt.

Material: Massor av olika tyger från olika ställen.

Mönster: Ottobre 4/2004.

Storlek: 92.

Och så här ser de ut på:

Brun molnig mössa

Tänkte egentligen jag skulle fått färdigt sonens överdragsbyxor i helgen. Men så blev det inte. Lite har jag i alla fall sytt, men det enda som färdigställts är en mössa till dottern. En helt vanlig mössa. Inget att orda om egentligen. Så här ser den ut:

Material: Brunt molntyg från Skroten.

Mönster: Eget jag svängde ihop utifrån en köpt mössa. Men hur man syr mössor har jag lärt mig genom KokaLal:s suveräna mössinstruktion.

Flodhästpyjamas

En till pyjamas till lillskruttan. Samma mönster som sist, den här gången tillklippt med sömsmån, så den är alltså lite större. Sitter lite lösare och kommer förhoppningsvis passa lite längre därmed.

Som synes gjorde jag en annan variant på halsknäppning den här gången, en farfarsknäppning med kantband kanske man kan kalla det. Det blev inte så jättebra längst ner, lite bubbligt på ena sidan. Men det fyller sin funktion, och det är väl egentligen huvudsaken.

Jag borde kanske gett mig till tåls med att fota till imorgon så att jag hade fått lite dagsljus, då hade färgerna antagligen blivit lite bättre återgivna. Men dels var alla andra pyjamaser i tvätten, och dels hade jag tid att fota tidigare ikväll, det är inte säkert jag har imorgon tänker jag. Därmed blev det ett kvällsfoto i lampornas sken, och färgerna på tygerna är inte särskilt väl återgivna. Flodhästarna är lila och muddarna limegröna (den turkosa färgen på kantbanden stämmer med verkligheten).

Material: Vit jersey med lila flodhästar från Skroten, turkos och limegrön mudd inköpt någon gång för längesen någonstans.

Mönster: Ottobre 1/2009 fast rätt så modifierat. Jag har två framstycken och har kompletterat med en grenkil, dessutom har jag smalnat av både fram- och bakstycket med 5 cm vardera. Muddar i ben- och ärmslut istället för fåll.

Storlek: 62 (förra pyjamasen är nog mer någonstans mellan 56 och 60 i storlek).

Nu: Ska jag gå upp och lägga mig bredvid dottern som redan ligger och sover gott i sin nya pyjamas. Har jag tur är det en magisk pyjamas jag sytt, då kanske hon sover hela natten!

Och: Tack för alla tankar om standardsida för axelknäppning. Vet att det inte spelar någon roll egentligen på vilken sida knäppningen sitter, men det vore intressant att veta varför den alltid sitter på samma sida på köpta plagg. =)

Tågpyjamas

Dottern är en sån där som spyr. Eller nej, det är hon inte, inte jättemycket. Men hon är en sån som spyr på natten. Antagligen hadlar det om att jag är för trött för att se till att hon rapar som hon ska innan jag lägger ner henne. Men på morgonen brukar jag märka att hon spytt ner sin pyjamas någon gång under natten. Inte så att den är helt genomblöt, men tillräckligt för att den ska i tvätten. Alltså går det åt en del pyjamaser här hemma. Och de pyjamaser vi hade i de minsta storlekarna är urväxta. Så jag får ta och fixa några nya har jag tänkt. Här är första försöket.

En heldress, med knäppning i grenen och uppe på ena axeln. Det finns ett mönster från Ottobre i grunden, men jag har egentligen bara använt framstycket och ärmen från det mönstret, dessutom har jag smalnat av det upp mot cirka 5 cm på bredden.

När jag nyligen plockade fram kläder som jag lagt undan efter sonen hittade jag en body från Katvig som hade knäppning fastsatt i kantband uppe på ena axeln. Tänkte att jag skulle prova den typen av knäppning på denna pyjamas. Så idag när jag satt och slösurfade runt lite på måfå bland lite gamla sybloggsinlägg så insåg jag att jag också sett det hos Gekko och hos Le petit, men det var inget jag kom ihåg förräns jag råkade stöta på Le petits inlägg idag.

Lite typiskt är att jag, innan jag skulle sy den fasta axelsömmen, tänkte att nu ska jag se till att sy ihop "rätt" axelsöm, så att knäppningen inte hamnar på "fel" (dvs vänster) sida. På något vis blev det ändå fel och visst kom knäppningen på "fel" sida. Någon som förresten har koll på varför den ena sidan är "rätt" och den andra "fel"?

Material: Tågtyg från Jofotex, röd mudd inköpt någon gång för längesen någonstans.

Mönster: Ottobre 1/2009 fast rätt så modifierat. Jag har två framstycken och har kompletterat med en grenkil, dessutom har jag smalnat av både fram- och bakstycket med 5 cm vardera. Muddar i ben- och ärmslut istället för fåll.

Storlek: 62.

Byxpåfyllning

Jag vet inte om det är det faktum att sonen blivit storebror inneburit att han vuxit en massa också. Men helt plötsligt var en himla massa byxor i hans byrålåda för korta. Alltså fick det bli en påfyllning. Och det här blir ett synnerligen tråkigt inlägg (som görs mest för att visa att jag faktiskt hunnit sy lite sen dottern kom till familjen) med enklast tänkbara mysbyxor.

Tre par byxor har det blivit. Samtliga i velour och samtliga efter samma mönster. Däremot är det några småsaker som skiljer dem åt.

De orangea och de blåa byxorna har jag sytt på mitt vanliga sätt, med resår uppe och nere (två st 6 mm resår nedtill). På det orangea paret byxor är kanalerna för resåren nedtill 1 cm (det är vad jag normalt brukar ha), medan på de blå byxorna har jag lite bredare kanaler, 1,5 cm. Så här i efterhand tycker jag nog att jag skulle hållt mig till mitt standardmått, de bredare kanalerna blir lite väl "volangiga" kan jag tycka.

De gröngulrandiga byxorna fick bruna muddar nere och en resårkanal i samma bruna muddväv helt enkelt eftersom jag enbart hade 50 cm av detta tyg och det inte skulle räcka på längden om jag sydde på mitt vanliga sätt (samma som de orangea och blåa). Det roliga med det här tyget är att jag köpte det för ett år sedan i syfte att sy byxor åt sonen då. Men när jag kom hem från Skroten med tyget tyckte jag inte att det var så fint längre, så tyget blev liggande. Nu blev det alltså byxkris här hemma och det kändes lite dumt att inte utnyttja de tyger jag faktiskt hade liggande. Jag tvekade dock länge vid detta tyget, tyckte fortfarande inte att det var så fint. Men när byxbenens var utklippta blev jag helkär i tyget igen. Det tedde sig så annorlunda när det inte var ett helt tygstycke. Sen sydde jag ihop byxbenen och jag blev mer och mer kär. När byxorna nu är klara har min kärlek svaltat lite. Jag ångrar lite att jag inte lade ner mer tid på den, jag kan tycka att jag borde gjort fickor eller nåt som bröt av ränderna lite. Dessutom tycker jag nog att midjeresåren är lite för smal, proportionerna blir inte riktigt rätt. Det hade varit bättre om jag använt samma resår som jag hade i dessa byxorna, men se den resåren var slut här hemma, och jag orkade inte vänta tills jag fått tag på ny. Summa summarum, byxorna blev okej, men de kunde blivit bättre om jag lagt ner lite mer tid (fast det gäller väl nästan alltid).

Material: orange och gröngulrandig velour från Skroten, brun mudd från samma ställe. Bamseblå velour från min mors tyggömmor.

Mönster: Eget (med mått utifrån köpebyxor).

Storlek: 98

Plus: Byrålådan är påfylld med tre nya färgklickar till byxor och tyger som värmt hyllan i syrummet använda.

Minus(?): Sonen har inte särskilt många "neutrala" byxor. Får se om jag har några lite mörkare tyger att sy byxor av också.

Body och byxa som passar

För 16 dagar sedan kom Lillasyster till världen. En alldeles perfekt rundkindad liten tjej med ganska mycket mörkt hår på huvudet. Hon var 48 cm när hon föddes och har väl inte växt jättemycket på längden under de här första två veckorna. Byxorna är därmed lite stora, eller långa, och samma sak gäller för igelkottsbodyn, den är lite lång (men det syns ju inte på bilden). Men hon verkar hur som helst trivas i sina nya kläder, och vi trivs massor med att hon äntligen är här.

Nu börjar det bubbla upp en massa idéer om vad jag vill sy till henne, så nu ska jag väl bara försöka hitta tiden också. Först ut blir nog en filt till bilbarnstolen, i samma stuk som de som Thea och Gekko sytt tidigare. Sen kanske något par hängslebyxor, och någon body. Men jag ska som sagt bara hitta tiden eller kanske bara prioritera sömnaden lite högre och stryktvätt och dammsugning lite lägre.

Jag är med och tävlar om en läcker börs

Jag började följa Ericas förra blogg precis i början när jag började sy barnkläder. Jag var, och är fortfarande, helt förälskad i hennes heldressar som hon sydde då. Nu har hon skapat en ny blogg, där hon visar lite mer än bara barnkläder. Väldigt roligt och inspirerande!

För tillfället kan man tävla om fyra(!) stycken små börsar hos henne. Fyra vinnare alltså som får en börs var. Klart att man vill ha en sån, jag hoppas jag vinner, för jag tror att den vore smidig att ha i skötväskan med småprylar i nu när det är dags för skötväska igen vill säga.

En julklapp är avklarad

Fyraåriga systerdottern önskar sig tydligen lite nya kläder till Lisa (dockan) och givetvis kan väl den önskningen gå i uppfyllelse. Kikade faktiskt runt lite först efter några av de andra sakerna hon önskade sig men blev så deprimerad av all plastig skit (ursäkta språket) som fanns överallt i affärerna. Så dockkläder blev det, det blir man inte deprimerad över. Fem plagg hamnade i julklappen den här gången. Skulle det nu vara så att det är något jag missat, ett plagg jag förbisett, något som Lisa saknar, så får jag väl ta på mig att göra det i efterhand.

Ett par lilarandiga mysbyxor i velour, en tunika i blommig jersey, ett par jeans i mjuk jersey, en tröja i grönt fordonstyg och slutligen en klänning i rosamönstrat bomullstyg. Mönstren kommer allihop från Sy och sticka dockkläder av Gunnars. Lisa är 34 cm lång, och närmaste storleken i boken var 37 cm, så jag har kortat av lite här och var, och gått lite på känn (som vanligt). Hoppas att de passar, jag är nog minst lika spänd som systerdottern inför Lisas test av kläderna. Förresten så har systerdottern ett likadant lila set (obloggat inser jag nu), så nu kan de matcha varandra Lisa och hon.

Att sy dockkläder är väldigt roligt faktiskt, det går fort och man behöver inte tänka så himla mycket på komforten. Nu ska jag färdigställa två, eller möjligtvis tre, plagg till som sonen ska få till den docka han ska få i julklapp. Fördelen där är att den dockan har jag här hemma så den kan jag prova på när jag vill.

Svampbody

Nu händer det grejer här. Först inte ett inlägg på en månad, och sen bara rasar dom in. Eller ja, tredje på några dagar, men för att vara mig så är det detsamma som att "rasa in".

Ytterligare en body till trollet är klar. Denna gång med knäppning på axeln. Mönstret är från en "Allt om handarbete", och jag har sytt från det tidigare (men de bodiesarna har jag tydligen inte bloggat om). Och därmed vet jag att mönstret är lite "högt" i halsen, och då speciellt baktill. Så för att vara på den säkra sidan mätte jag mot en köpebody som jag har för mig satt bra på sonen och klippte ur lite bak i nacken på det här mönstret. Om det blev bra eller inte den här gången återstår att se. I halslinningen behövdes förresten bara en knapp längst in mot halsen, och den sydde jag in dolt i kantbandet på den här bodyn också.

Angående tyget, så är det väldigt tunt, så det här får väl helt enkelt bli en "jag ligger under en filt och chillar"-body, för den kan nog vara lite för kall att ha på utan något över i vårt lite småkalla hus.

Material: Svampjersey från från Stoff & stil, brun jersey från Skroten.

Mönster: Allt om handarbete 09/2008.

Storlek: 55 (enligt mönsterarket).

Orosmoment: Funderar på om den är lite vid i halsen. Men jämför jag med en köpebody så verkar den inte vara det. Jaja, det återstår väl att se. Eventuellt skulle jag dragit lite mer i kantbandet i halslinningen när jag sydde fast det.

Igelkottsbody till trollet

Andra plagget till trollet i magen är nu klart. Den här bodyn har legat halvfärdig ett tag, men igår fick jag äntligen satt i knapparna och sytt de två sista sömmarna.

En body med igelkottar på mage och ärmar, men med brunt bakstycke. Igelkottarna går lite upp- och nedför en backe på magen ser det ut som. Jag lade ut mönstret om och om igen, men kom tillslut fram att trycket måste vara snett. Igelkottarna gick inte att få raka. Men jag tycker inte det gör så mycket, de ser rätt sköna ut där de stretar på för att komma uppför och nedför den där backen.

Jag valde att göra kantbanden är ganska breda (1,5 cm), min tanke var nog att de skulle bli mjukare då, dessutom valde jag att låta huvudöppningen gå hela vägen från halslinning till armhåla. Nu i efterhand är jag lite orolig för att det blev lite väl bylsigt och tjockt med tyg i armhålan, där blev ganska mycket tyg med kantbanden också, men jag hoppas att det inte blir obekvämt.

Funderade ett tag på att sätta vanliga knappar i halsknäppningen, alltså att ha en tryckknapp (den dolda som sitter precis vid halsen) men att de två synliga knapparna skulle vara vanliga. Men jag var själv lite osäker på om det skulle bli för knöligt, och vid konsultation med maken gick vanliga knappar helt bort. Det blir alldeles för jobbigt tyckte han, tryckknappar ska det vara, det är svårt nog att ta på såna små bebisar som det är menade han. Och tja, det kan han ju ha rätt i. Så det blev tre tryckknappar i halsen och tre vid blöjflärpen nedtill.

Material: Igelkottsjersey från från Stoff & stil, brun jersey från Skroten och orange jersey från Mjuka tyger.

Mönster: Ottobre 4/2004 fast rätt så modifierat vid blöjflärpen.

Storlek: 56.

Par i byxor

Första bebisplagget som blir färdig, och det beror egentligen helt och hållet på sonen.

Köpte den här velouren i början av hösten när jag var på Skroten. Tänkte det skulle bli ett par byxor till sonen, men sen blev det liksom aldrig av. Men så nu tyckte jag minsann att det var dags. Plockade fram tyget och började klippa till. Sonen kommer förbi och undrar vad jag gör, "Gö du mamma?". Jag förklarar att jag ska sy byxor till honom, visar tyget och undrar om han tycker det är fint. Och jo, det gör han ju, "sy byxor till mig och till bebisen?". Tja, jag hade ju tyg över, och alla vettiga förlag han har gällande den kommande bebisen försöker jag ta vara på. Så nu blev det ett par byxor till bebisen också, och bebisens första hemmasydda plagg blir syskonmatchat. Där ser man, undrar om det är så det kommer se ut för syskonen här hemma... Vi får väl se helt enkelt.


Material: brun- och turkosrandig velour från Skroten, brun mudd från samma ställe.

Mönster 1: Ett väldigt förändrat Ottobre 1/2008, modell 19. Samma som här, fast med lite annan typ av ficka. Fickan går upp till midjeresåren, istället för att vara halvcirkelformade och börja och sluta i sidan.

Mönster 2: Egenritat utifrån byxor som sonen hade när han var liten.

Storlek: 98 resp 56.

Osäkerhetsaspekt: Inget av paren är provade (för det minsta paret kanske det inte är så konstigt), så vi får väl se hur de passar.

Pyjamasen passar

En bild på pyjamaskillen, nybadad och med boken i högsta hugg, redo för sängen helt enkelt. Vad tungan gör ute däremot, det vågar jag inte svara på...

Pyjamasen passar utmärkt, håller honom varm och är mäkta populär. Funderar på att sy fler, om jag bara hade något givet tyg...

Följer man reglerna så kommer muddarna på plats

Idag fick jag till muddarna. Snabbt och lätt den här gången, men så var det tre timmar tidigare på kvällen jämfört med förra försöket också.

Byxorna sydde jag för lite mer än ett år sedan. Hittade en bild som jag tydligen tog 2/11-2009:

Då alltså utan muddar. Linningen på byxorna är för övrigt sydd i brun velour, och givetvis är det resår däri.

Nu ser byxorna ut så här. Ett år och två muddar senare:


Lite slitnare (främst i linningen), lite längre och framför allt smutsigare (eftersom jag valde att sätta på muddarna innan jag slängde dem i tvätten efter gårdagens användning - helt enligt tanken "gör jag det inte nu på en gång blir det inte gjort"). Som synes är muddarna i en något mörkare brun än linningen, men eftersom jag inte hade någon ljusare brun mudd så fick det bli såhär.

Att jämföra byxorna på de bägge bilderna är förövrigt inte så stor idé - ljusförhållandena är helt olika. Den första bilden är tagen i skenet av två starka halogenbygglampor (det var mitt under förra höstens renovering) och den andra bilden är tagen under vår köksbordslampa. Därmed inte sagt att byxorna inte har förlorat i lyster och färg, men jag undrar om de verkligen förändrats så mycket som det ser ut på bilderna.

Man ska inte bryta sina regler

Jag vet ju hur regeln lyder: du ska inte sy när du är trött. Men så trött var jag ju inte, och dessutom kunde det väl knappast räknas till att sy. Jag skulle ju bara sy på två muddar på ett par obloggade (inser jag nu) byxor. De är fortfarande okej i längden, men eftersom det bara är en enkel 6 mm resår i bensluten och de dessutom är ganska vida, knölar sig lite väl mycket (och åker upp) när man försöker stoppa ner dem i vinterskor och stövlar. Så två bruna muddar på dem skulle lösa det problemet. Och det kan ju inte klassas som att sy. Det skulle ju bara ta tio minuter, inga problem.

Jag klippte till muddarna, sydde ihop dem, nålade fast dem och sydde fast första. Fick dra rejält eftersom jag antingen gjort mudden lite för smal eller så var byxorna helt enkelt lite för vida. Jaja, det gick bra i alla fall, mudden kom på och bra blev det också. Tills jag kom på: Nej! Jag hade ju nålat på muddarna fel - inte räta mot räta utan räta mot aviga. Mudden var alltså påsydd på avigan av byxorna...

Åh, varför gör man så. Man ska inte sy när man är trött. Eller i alla fall - jag ska inte sy när jag är trött - men ändå insisterar jag. Istället för att snabbt och lätt slänga på två muddar och ha det klart har jag nu sytt på en mudd och sen sprättat. Och återigen lärt mig en läxa, frågan är bara hur länge jag kommer ihåg den den här gången. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig. Muddarna syr jag på imorgon, om jag är pigg då...

Försöksfilt

Jag har aldrig sytt en filt innan. Men jag har sett så himla många fina filtar på andra sybloggar. Nu har jag varit på jakt efter en Filt det sista. En filt som ska med till BB. En filt som är bara bebisens liksom. Vi kan kalla den Filten. Så med alla de där filtarna jag nämnt ovan i åtanke tänkte jag att det kan ju inte vara så svårt.

Jag har sedan gått och funderat på vilka tyg jag vill kombinera till Filten. Men jag har inte kommit på något bra. Var lite sugen på att göra en lila variant, men kom på att om det ligger en flicka i magen så vill jag nog inte att Filten ska vara lila. Så jag fortsatte fundera. Medan jag funderade kom jag på att jag kunde ju kanske testa att sy en filt under tiden jag funderade liksom. Problemet var bara att jag inte hade tillräckligt mycket velour hemma i en färg så att det skulle räcka till en filt. Men så kom jag på att jag kan väl kombinera två olika färger då kanske. Så fick det bli. Sen kombinerade jag ihop det med en blommig interlock som jag köpte av MG-tyger på en symässa i Göteborg för typ två år sedan, och så orange kantband på det. Okej, nu var tygerna valda, bara till att sy då.

Jo, "bara att sy". Haha.

Jag började med att sy ihop de två velourbitarna. Helt omöjligt att få till en rak sömn. Jag provade förvisso bara två gånger, men jag kände att om jag skulle fortsätta sy lite längre in och lite längre in så skulle det snart inte vara så mycket filt kvar. Så jag gav mig. Konstaterade att den sömmen får vara lite krokig. Ska man få den rak behöver man nog ha ordentligt med tyg att klippa av och inte två stuvbitar som man vill få ut mesta möjliga av. Funderade på att sticka ner sömsmånerna åt varsitt håll, men eftersom jag sytt två sömmar bredvid varandra så blev det typ omöjligt, jag skulle i så fall behöva sprätta och det orkade jag inte med.

Sen klippte jag till en bit interlock som motsvarade de hopsydda velourbitarna. Jobbade sedan ett tag med att få dem obubbliga och släta mot varandra. Nålade ihop dem. Klippte kantband och nålade fast detta. Sydde fast kantbandet med 1 cm sömsmån. Började vika över kantbandet och insåg att jag klippt för smalt kantband. Jag hade inte tänkt på att det var dubbla lager tyg, plus att avigsidan inte skulle vara dold den här gången. På en filt finns ju liksom ingen avigsida, på baksidan på kantbandet måste ju se respektabel ut. Hur som helst, jag orkade inte sprätta bort det jag gjort, så jag fortsatte vika och dra i det lite för smala kantbandet. Fick nålat fast det och började sy. Sydde fast kantbandet helt och hållet, och som omväxling (eller av en slump på grund av kass sömnad under första delen av kantbandssömnaden) valde jag att sy två varv med tvillingnålen på kantbandet. Det gjorde faktiskt ganska mycket för filten. Från att ha haft ett misslyckat kantband fick den nu en kantning som ser ut att ha en viss tanke bakom.

Så, filten blev färdig. Men vi kan väl säga så här, det är inte Filten. Jag får fortsätta fundera på tygval och se vad jag kan koka ihop. Och när det är dags att sy den filten hoppas jag att jag kommer ihåg följande:

1. Jobba med tillräckligt mycket tyg, inte bara massa stuvar.
2. Om jag ska sy ihop två velourstycken, se till att ha tillräckligt med sömsmån för att kunna sticka ner dem. Men det säkraste sättet för att få en snygg filt är nog att inte sy ihop två velourstycken - även om slutresultatet skulle kunna bli riktigt snyggt så har jag inte tålamodet för att få till det så där riktigt snyggt.
3. Kantbandet måste vara minst 5 cm brett.
4. Använd strykjärnet innan filten är färdig.

Någon som har andra tips för filtsömnad?

Men filten har legat hemma i soffan ett tag nu, och jag måste ändå säga att den växer. Alltså inte på så vis att jag sytt någon sorts magisk filt som blir större och större, men jag blir mer och mer förtjust i den faktiskt. Vi får väl se, kanske är det en av två Filtar.