Man ska inte bryta sina regler

Jag vet ju hur regeln lyder: du ska inte sy när du är trött. Men så trött var jag ju inte, och dessutom kunde det väl knappast räknas till att sy. Jag skulle ju bara sy på två muddar på ett par obloggade (inser jag nu) byxor. De är fortfarande okej i längden, men eftersom det bara är en enkel 6 mm resår i bensluten och de dessutom är ganska vida, knölar sig lite väl mycket (och åker upp) när man försöker stoppa ner dem i vinterskor och stövlar. Så två bruna muddar på dem skulle lösa det problemet. Och det kan ju inte klassas som att sy. Det skulle ju bara ta tio minuter, inga problem.

Jag klippte till muddarna, sydde ihop dem, nålade fast dem och sydde fast första. Fick dra rejält eftersom jag antingen gjort mudden lite för smal eller så var byxorna helt enkelt lite för vida. Jaja, det gick bra i alla fall, mudden kom på och bra blev det också. Tills jag kom på: Nej! Jag hade ju nålat på muddarna fel - inte räta mot räta utan räta mot aviga. Mudden var alltså påsydd på avigan av byxorna...

Åh, varför gör man så. Man ska inte sy när man är trött. Eller i alla fall - jag ska inte sy när jag är trött - men ändå insisterar jag. Istället för att snabbt och lätt slänga på två muddar och ha det klart har jag nu sytt på en mudd och sen sprättat. Och återigen lärt mig en läxa, frågan är bara hur länge jag kommer ihåg den den här gången. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig. Muddarna syr jag på imorgon, om jag är pigg då...