Någon gång under december eller januari syddes dessa byxor. Sonen var i behov av fler mysbyxor och det gröna collagetyget hade jag köpt redan under hösten någon gång i syfte att sy just mysbyxor till sonen. Men då kom heltidsarbetet i vägen, så det blev inga byxor just då. Men nu så var det dags.
Jag bestämde mig för att använda ett mönster ur Ottobre med en annan variant på fickor, och i fickorna lät jag apor från djungeln titta fram. Sonen var ideligen och kollade vad jag gjorde, och verkade helt med på noterna. Möjligen blev han lite besviken när det visade sig att den svarte midjeresåren inte skulle synas - svart är ju så snyggt! Så var byxorna färdiga och jag var nöjd, tyckte de blev himla bra. Sonen blåvägrade ta på dem. Det var ju helt fel fickor! Såna fickor kan man ju inte ha! Han skulle absolut inte ha dem. Jaja, tänkte jag, de åker ner i hans låda i alla fall, han lär väl glömma. Glömde gjorde han knappast. Så fort jag plockade fram de här byxorna när det var dags att ta på sig så ylade han att det var helt fel fickor! Det irriterade (eller kanske till och med sårade?) mig att han inte ville ha dem, jag var så nöjd med dem och ville inte att de skulle bli liggande. Till slut startade jag en övertalningskampanj och förklarade att de här fickorna var så kallade hemliga fickor, dem kunde man ha massa hemliga saker i utan att någon visste. Inte alls som vanliga fickor. Sonen blev onekligen lite intresserad. Men ta på sig dem, nej, det tänkte han faktiskt inte göra. Inte idag i alla fall. Men nästa lördag, då skulle han ha dem. Okej tänkte jag, det ska bli intressant att se. Och som jag skrev tidigare, han glömmer inte. Nästa lördag plockade han själv fram byxorna och förklarade att idag skulle han ju ha de hemliga byxorna. Och så var de helt plötsligt accepterade.
Material: Grön collage och turkos mudd från
Skroten, djungel-strechfrotté från
JNYdesign.
Mönster: Ottobre 4/2011 (modell 23).
Storlek: 104.
I dagarna kollade jag runt lite på massor av andra inspirerande sybloggar och hittade då
de här byxorna hos
Brallan syr. Först tänkte jag - nämen det är ju precis som mina byxor! Sen inser jag att de är ju egentligen inte så lika - grön collage och djungel är väl de gemensamma nämnarna. Men det är ändå roligt att se hur nära man kan komma varandra is slutresultat utan att känna till varandras idéer.